När protein bryts ner i kroppen utsöndras det som ammoniak och sedan vidare ut i urinen som urea. Ger man mer protein ökar mängden urea som bildas via njurarna, och man har tidigare trott att detta skulle vara skadligt för njurarna. Forskningen har dock inte kunnat stärka och stödja denna rädsla. Det finns idag inga belägg för att ett högt proteinintag skulle öka risken för njurskador hos friska hundar eller katter. Inte heller bör man minska proteinnivån drastiskt till friska äldre djur. En hög proteingiva är alltså inte skadlig för en frisk hund eller katt.
Om däremot njurarnas funktion redan är nedsatt kan djuret inte hantera stora mängder protein, vilket kan leda till sjukdomssymptom i form av exempelvis illamående. En redan njursjuk hund eller katt bör därför utfodras på ett foder med restriktiva mängder högvärdigt protein under överinseende av veterinär. Ofta får dessa individer kommersiellt sk veterinär/dietfoder eller hemlagat dietfoder.
Däremot är det ju inte nödvändigt att ge onödigt höga proteinnivåer utöver det hundar eller katter behöver, det är ju ofta mer kostsamt än att ge mer foder i form av fett och kolhydrater. Så många gånger utfodrar man så att man täcker proteinbehovet och får en balans med fettbehovet, sen täcks en rätt stor men varierande del av kolhydrater, och olika för hund och katt. Hur stor del som utgörs av kolhydrater beror också på exempelvis hur hårt djuret ska arbeta, dess hull, aptit och hur mycket fodret får kosta.